Idag var det rätt skönt att vakna och veta att inget var planerat, en helt vanlig söndag efter all denna julståhej. Har mycket att fundera på nu för tiden, mycket som snurrar runt i skallen och det mesta rör jobbet och delar av det. Dagen har tillbringats på divesrse slöa sätt, datorsurfing, allmänt plockande och sms:ande. Men jag tog iallafall ungarna med mig ut en sväng, kopplade på mig midjebältet som jag har när jag springer med hunden, satte vovven fast i bältet och kopplade sedan på rem med två pulkor bak på släp. Så där gick jag med två ungar på släp och en halvgalen hund fram. Bra träning och ungarna hade kul. Vi gick ner till sjön en sväng, häftigt, isen var alldeles svart. Någon hade plogat upp en bana så där gick jag som en häst med släp, gissa om jag var populär bland ungarna. Sen var det dags för backen hem, tungt men hemma väntade kaffet.

Nu har vi fikat, ungarna leker med sin nya julklapp, en pruttkudde! tänk va kul det kan vara med pruttar. :o)

Jag tänkte laga mat ikväll, det gör jag ju visserligen varje kväll, men idag blir det pizza, trött på julmat!

adios

Jaha nu var det dags för julafton, igen

Dagen började som vanligt tidigt med ett par människor fler i sängen än då man gick å lade sig, men i morse kom Ärtan in och strålade, ville väcka myran för att berätta att jultomten kommit med paket och lagt under granen, gissa om ungarna var glada och förväntansfulla, tänk va julen är härlig när man är barn.

Vi skulle ha sedvanlig julfrukost med makens familj, lite mannfald detta år då makens bror inte kom med sin familj, men farfar och farmor kom. Trevligt blev det trots att gröten blev bränd och mitt huvud inte kändes bra. Sedan var det egentligen bara att byta om för att dra till Rättvik för att fira jul med min famioj, mor med sambo, mina systrar med familjer, men vi tog omvägen förbi Almo för att snabbträffa makens bror med familj.

Vi anlände till Rättvik kl 13, och började i princip genast äta en massa god julmat, min mamma är så underbar när det gäller mycket men framför allt julen är hon riktigt bra på, hon hade verkligen gjort det så fint och trevligt, alla kände sig glada och nöjda. Efter maten blev det dags för lite lek innan kalle, ungarna hade så kul, förresten ahr jag nog aldrig sett en så stor pakethög, granen var helt inmurad,

Till kalle blev det alla möjliga godsaker och vi åt så magarna stod i fyra hörn, helt enligt tradition. :o)

Efter kalle blev det dags för julklapparna. Vilken orgie av papper, snören och glada utrop. Ungarna var helt överlyckliga.

Men det drog snabbt ihop sig till kväll, barnen åt mer godis och till sist kände vi att det var dags för hemfärden  (en bra fiollåt btw)

Hemma var ungarna rätt nöjda med dagen, fick lite käk, såg på sista julkalendern och sen i säng.

Vi anslutade kvällen med ett par avsnitt av på spåret. En rätt bra avslutning.

...om jag ska tycka om dagen eller inte. Mycket har varit bra, jag har träffat goda vänner och fått mycket gjort men sen har huvudet plågat mig hela dagen i princip, får liksom inte bukt med värken.

Idag har jag funderat mycket på livet ser ut, hur jag känner för saker och ting, rätt nyttigt att ta sig en funderare ibland även om allt oftast bara rullar på i sitt vanliga tempo med med -och motgångar.

Tror jag slutar där...

Idag är det 23 grader kallt ute, har varit på jobbet hela dagen, min sista dag innan jul, konstigt nog känns det lite tråkigt, det kommer fattas nått, men det är skönt att få jullov. Jag ska försöka träffa en massa kompisar och bara äta gott å må gott, det är mitt stora mission denna jul.

Just nu eldast det för fullt i huset, i pannan nere, i kakelugnen och i vedspisen, man kan tro att maken gillar att elda :o)

Varmt och skönt men det är inget emot värmen innom mig, är en glad person just nu, en väldigt lycklig person, känner mig hur stark som helst trots att huvudet sitter lite löst idag. Min dag har varit underbar och jag kommer bära med mig den känslan så julen blir lika bra.

"This day was a good day"

Idag har jag haft en ledig dag och har tillbringat den tillsammans med minstingen Myran. har haft mycket för oss idag, mycket som ska hinnas med. Kl 15.30 var iallafall dagens höjdpunkt. Storasyster Ärtans lucia uppträdande. Det tråkiga är väl det dåliga vädret. Luciatåg på dagis innebär att stå och frysa med sina telingar i vilket väder som bjuds eftersom det är utomhus. Idag var det extremt kladdigt och skitigt ute, en av de små luciorna for på näsan i kladdet direkt.

När själva luciatåget tågade ut från skidstugan och till sloggboden försvann även Myran, kunde inte se henne, tänkte att hon nog stod hos farmor, men det gjorde hon inte, då ser jag henne sitta med de övriga barnen i luciatåget, hon verkade känna sig hemma där, det är mina flickor det - mitt i centrum! :o)

Nu är vi hemkomna, lite frusna, lite smutsiga men njuter av att vara inne i ett, visseligen skitigt, men torrt och varmt hem.

Vill passa på att tacka alla mina kära vänner och nära, tack för era böner, har faktiskt hjälpt, har varit migränfri i nästan två veckor, helt fantastiskt!

kram

..å ner som en pannkaka.

Nu är jag jädrigt trött på mitt huvud och känner mig allmänt less.

Nu har jag hållt på sedan början på september med omåttlig migrän och mått allmänt jobbigt. Idag är ännu en dag hemma med migrän, nu äntligen efter en hel dags kurerande börjar huvudet kännas mindre ömt. Varför har jag migrän idag då? Jo förklaringen ligger nog i att jag för första gången på länge prövade att träna ett pass igår, valde ett danspass utan en massa flåsövningar och tempostegringar, och utan en massa hopp, tog det lugnt, blev bara lite svettig men ändå, trots att jag gjorde ett tämligen mesigt pass i förhållande till vad jag brukar prestera så kom migränen som ett brev på posten.

Helt ärligt, detta är inte roligt, jag känner mig både förtvivlad, ledsen och arg, vill bara gråta men någon liten gnista i mig tvingar mig att inte ge upp. Ni som tror där ute, snälla be för mig för jag orkar inte ha det såhär längre!

Så här är det, efter att ha kämpat på i alldeles för högt tempo, alldeles för länge känner mig kropp att det inte går längre. Jag testade åka på F&S träningen i tisdags men redan innan jag ens hunnit dit hade jag ont i bröstet (varningssignal 1) jag blev jätteglad när jag fick träffa mina vänner och så, blev sugen att träna men vis av den tidigare erfarenheten ska jag ta det lite lugnt för huvudets skull, när mina vänner började prata med mig och fråga hur det är och jag försökte klämma fram met ett - sådär, började tårarna spruta (varningssignal 2 )

Det gick ändå hyfsat jag gjorde mitt jobb men kände mot slutet att migränen kom smygande, trots att jag bara satt där och skötte musiken (varningssignal 3). Nu är det slut på detta, jag bestämde, med god hj'lp av mina friskis vänner, att ta en längre paus. jag är inte med något mer denna termin, känner att det känns skönt men kraven hänger ju över en ändå känns det som. Nu har jag fått en massa mail av mina vänner som säger att det är klokt att bryta och klokt att ta en paus.

Nu har jag avklarat en vecka av jakt också, varit på jobbet efter det och hunnit tänka lite på upplevelsen. Jag måste säga att jakt ger otoligt många olika intryck och insikter. Det är ju dels en rolig hobby, ett väldigt speciellt sätt att fixa mat på, men något jag har märkt är att många människor ändras så fort jaktveckan kommit igång och så fort de gröna kläderna åkt på. Jag säger inte att alla drabbas och jag säger inte att det är någon skillnad på män och kvinor i det fallet, det är jägare det handlar om. Helt plötsligt är det ok för vissa att stinka sprit varje morgon vid samlingen, inget som normal skulle inträffa på en morgonsamling på jobbet. Helt plötsligt bildas det lag, inte som det vore en rolig match som tex fotboll eller liknade (även om många även tar det på blodigt allvar). Dessa lag är som värdsdelar med en hel ocean emellan. Dessa olika lag finner sin plikt att så långt det går, slå det andra lagen på fingrarna genom att skjuta mer, skjuta bättre, skjuta fler, man hör histiorier om hundar som när de råkat komma in på grannlagets marker, blivit fastbundna och sedan har grannlaget helt enket struntat i att rapportera till den som äger hunden vart den är, allt för att kunna ta ett försprång i jakten. Det tisslas och tasslas om de olika lagen så till det milda grad, att man helt glömmer bort att bakom dessa jägare finns; läraren, riksspelmannen, snickaren, rörmokaren osv.

I jaktlagen finns även en styrelse och här blir det också konflikter, konflikter mellan medlemmarna och markägarna.  markägarna har rätt att kräva vissa saker och har även rätt att vara med i de beslut som fattas, de övriga medlemmarna tycker ibland detta är besvärligt och mängder av fula knep används för att undkomma. En markägare som hävdar sin rätt blir besvärlig och måste sättas på plats. Även där finns många exempel. En markägare i ett lag som hävdade sin rätt, ville ha rättvisa när det gälde vilka som skulle få gå med hund och så vidare. Då han skulle hämta sin köttdel, låg där en halv styckad gris till honom, som en liten symbol antar jag. Jag tycker det är vidrigt, jag känner inte att behöver ta någons parti men varför kan jakt inte bara få vara en trevlig sak, ett intresse som man delar med vänner, som vi gör för att vi värnar om naturen, för att vi har ett intresse i miljö, ett intresse i skytte.

Fram för fler fritänkare i jakten, och framför allt fram för fler kvinnor, jag tror detta kan bli lite bättre om vi blir mer blandade i lagen, det tror jag i det flesta sammanhang.

Jag tänker kämpa mot alla dessa fördommar och alla dessa negativa tankar och destrutiva beteenden, jag har tur som ändå har ett rätt fritänkande jaktlag att jaga i.

så då var det sagt.

Idag var det den sista jaktdagen, idag skulle det inte jagas utan det var styckningsdags. Vi träffades i grannbyndär det redan var riggat med bord och grejer där vi kunde stå och skära rent köttet, mala köttfärs och putsa på stekar. sedan var det utlottning av kött och lite go soppa till lunch. Det är kallt att stå ute och stycka men rätt trevligt ändå, vi pratar och har trevligt under tiden.

Vi samlades på slutet, tod foto och kramades farväl, vissa av jägarna skulle fara hem till bland annat stockholm och skåne. Vi tog hem kött och allt är nerpckat i frysen. Där var det slut på älgjakten.

En sammanfattning: Rätt trevligt men man skall inte tro att det är semester, kroppen blir rätt förstörd av allt sittande och frysande. Jag känner nog att jag vill gå lite med hund i framtiden, tror nog det passar mig bättre, hellre få bli helt slut av att ha sprungit en mil eller två i skogen än att förstöra ryggen av stillasittande och förfrysning.

Nu har jag min kära vän E med familj här, vi skall ha lite aktiviteter för oss, ingen rast och ingen ro. :o)

Sådär ja, upp och hoppa, gissa om jag var trött, kände mig så katastrofalt mör i kroppen, min kropp mår inte riktigt bra av att sitta på pass fem dagar på raken. Men men det var bara att knalla upp, göra matsäck och dra upp med flickorna till dagis och dra ut till skogen. idag skulle jag sitta på Ösjötrakten, alltså på samma pass som där jag såg björden, det kändes kul på det viset, det som var mindre kul var att det spöregnade.

Vi samlades under ett tak i buderne och drog sedan ut. Mitt pass hade tak så jag borde varit lyckligt lottad om det nu inte vore för att det läckte som ett soll, jag fick börja med att försöka rigga upp min regnrock så det ledde bort det värsta vattnet, sedan var det eld och sedan var det att sätta sig, det var heskt blåsigt och kallt och blött, inte kul alls för attt vara aldeles ärlig, min enda tröst var att de vedklabbar som fanns på passet brann riktigt bra.

Det blev ingen eld denna dag, inget annat ellet, jag såg eller hörde inte ett enda djur. Vi avslutade och jag kunde åka hem, såg mig i spegeln när ajg kom hem, men hu då hur jag såg ut. Det var tydligen tjärved jag hade hittat på, jag var alldeles svart i ansiktet. Tur jag kunde tvätta av mig innan jag hämtade flickorna.

Kvällen hade vi fredagsmys med flickorna uppe i soffan.

Vi somnade åter rätt ovaggat.

Idag skulle jag få återse passet som jag satt på dag ett, alltså ett vägpass, men där hade jag ju sett älg så det kändes helt ok. sen var det nästan 10 minus på morgonen, det var kanske inte lika kul. Men väl på passet blev jag genast varm, först av att höra att det var varg precis bakom mig, såg ingen men gannlagen varnade. Jag var inte så glas i ett träffa på dem sådär sittandes enam i gryningen, men det slapp jag som sagt. Sedan var det faktiskt vindstilla denna dag så det var riktigt behagligt, hade även fått in eldningssnitsen så det var varmt nästan hela tiden, hade i princip fötterna i elden. :o)

Min svåger gick med hund denna dag då maken fått ont o knät, det hände mycket hela tiden, hunden fick upp en hel del spår. vi fick passa upp fler gånger då det verkade varit älg runt om oss. men ingen älg kom, men plötsligt hörde jag tre smällar ljuda högt i skogen, sedan min makes ljuva stämma då han rapporterade att han skjutit en kalv. jag grät först en svätt för kalven (har lite svårt för det på ett sett) men sedan blev jag glad och stolt.

Dagen segade sig fram och det blev inget mera den dagen, vi drog oss till buderne. Där var det några av jägarna som tyckte vi kunde jaga en dag till, jag kände mig mör men det blev så bestämt, så det var bara att förbereda sig på ännu en dag på pass.

Vaknade faktiskt rätt pigg idag, ingen huvudvärk och jag kände mig förväntansfull. Vi skulle idag jaga på Brända - som såten heter, den är stor och kräver två hundförare. Jag hade ett kanonpass där och förväntade mig att kunna få chans på en älg idag. Det var rätt spännande till att börja med, min svärfar gick med hund och hunden fick upp ett spår och drog iväg, svärfar sa i radion att jag skulle göra mig beredd, men tyvärr var det falskt alarm. jag hörde något prassla bakom mig, och såg att jag hade främmande i passet, en liten näbbmus. :o)

Dagen segade sig på, jag frös som vanligt, vet inte hur jag ska kunna få till det där riktigt. Gasolkaminen gick för fullt.

Inget hände, dagen segade sig fram, jag tog faktiskt upp en pocket och läste ett par rader mellan spejningarna. Kände plötaligt någonting i närhten, hörde ett ljud och vände mig om, där står min man, han hade gått klart för dagen och kom till mig i passet, trevligt! ganska snart avbröts jakten och vi träffades i buderne. Idag bestämdes att de älgar som blivit skjutna skulle tas hem till slaktladan. Nu har det kommit några jägare, idag skall alla komma hem till oss och äta middag, emn först erbjuds de skitiga och inpyrda jägarna lite tvagning i matssons spa i källaren!

Dagen började inte lysande precis, vaknade med migrän som förmodligen berodde på alla rök som inhalerades igår och sen är det ju lite spännande med jakt, man blir lite spänd emellanåt.

Idag gick iallafall lämningen på dagis bra, kom in i skogen rätt kvickt och tillsammans med A gick jag till mitt pass. Till min stora fasa blåste det nordligt idag, rätt kraftigt också. Jag hade en filtduk som jag monterade upp som lite vindskydd, sen var det elden, inte så lätt att få till den idag, märkte att det dels var lite svårt att få fyr till att börja med och sedan var det svårt att få elden att stanna där jag ville ha den, men det var ju bara att försöka få till det. Efter en timme frös jag så mycket att jag behövde röra på mig lite, inte något hade skjutits på den första timmen. jag gick runt passet för att plocka lite större stenar för att hålla elden på plats, sen tog jag mig lite smörgås och te. När klockan närmade sig elva hade jag rätt tråkigt, väldigt tyst och inga rapporter om älg, men då såg jag något i ögonvrån, något mörkbrunt, trodde först det var en älgkalv, jag ställde mig upp, la ann och försökte sikta, men jag sänkte bössan då jag förstod att det inte var någon älg, det var - en björn! Så himla häftigt, jag hann inte ens bli rädd, eller få den berömda björnfrossan, jag var helt lugn. Den var ca 40-50 meter från mig och sprang lyfsade, den stannade och kikade lite men eftersom vinden blåste kraftigt mot mig så tror jag inte den såg mig eller kände lukten av mig. Den fortsatte en bit bort och stannade till igen, jag rapporterade över radion samtidigt som jag såg den lufsa iväg.

Ett brett leende spred sig över mina läppar och jag tackar Gud för att jag fick se den.

Sedan kom det över mig, migränen fanns ju fortfarande kvar och jag fick det jobbigare och jobbigare, rök i ansiktet och frös så jag skakade, älgen höll sig långt borta från mig, dom vill ju inte gärna komma dit det gått björn, jag hörde maken - jaktledaren rapportera över radion att det var dags att ställa pm då det inte blivit nått, dags att plocka ihop och dra sig till bilarna och till vår mötesplats, det var ju typiskt att jag nu måste försöka släcka den eld jag kämpat så med.

Vi träffades vid buderne och jag beslutade mig för att avbryta, kände att huvudet höll på att explodera, jag behövde komma i säng och få medicin i mig.

När jag ätit lite och fått mig över en timmes sömn, tog jag mig lite kaffe och huvudvärken var över, skönt!

Drog till dagis och hämtade flickorna och sen har det rullat på hela kvällen, mat, tandborstning osv. Jag har även stekt typ 50 köttfärsbiffar, lite förberedelser inför imorgon då vi ska bjuda hela laget på mat.

Imorgon blir det långdag, och jag ska få ha en bärbar gasolkamin på passet! :o)

Så var det den första dagen, min första dag på älgjakt som jägare. Dagen började tidigt, gick upp klockan fem, förberedde allt som inte kunde förberedas igår. Väckte flickorna och medand mannen drog iväg till skogs så skjutsade jag upp flickorna till sina dagis och sedan drog jag mig upp till Skäppsjön jag med. Där samlades vi och pratade igenom lite kort innan vi drog till våra pass. Gissa om jag var spänd!

Jag kom fram till mitt pass för dagen, ett vägpass. Satta mig ner på ryggsäcken, laddade och satt tyst som musen, den första timmen efter att jägarna har gått upp på passet kan det hända mycket. Men det hände inte så mycket mer än att jag började frysa. Jag eldade lite och det blev genast bättre. Plötsligt ropade T i radion att han skjutit på kalv, nu blev det liv i luckan, min man drog iväg ditåt med hund och allt för att se. Visst det gick bra och snart hade ett par skyttar fullt upp med att ta hand om kalven.

Jag började bli sugen på lite förmiddagsfika och tog en macka och lite te. Sen var det bara att vänta och titta och vänta lite till.

Jag kan inte säga att jag hann få tråkigt, men nog blir man rätt stel av att sitta en hel dal, speciellt som det blåste nordligt och det helt plötsligt började snöa.

Lite mer tid gick, jag reste mig, gick lite runt passet, la på mer ved, åt lite lunch -ägg, koppsoppa och smörgås. Bästa som ja satt där, det började snöa igen, så hörde jag spillkråkorna larma, och där plötsligt framför mig, ca 80 meter inne i skogen sprang tvä älgar, jag tror att det måste ha varit två hondjur, typ kvigor, men det gick för snabbt för att ens ha en suck att hinna skjuta. Men så spännade att ändå få se dem. Maken kom med hunden och spårade lite, dom hade tyvärr dragit ur såten.

Jag tog mig lite eftermiddagskaffe och fick då höra att min svåger skjutit på tjur.

Vi bröt för dagen, tjuren hittades och vi var rätt nöjda med vad vi åstakommit än så länge. Väl hemma hämtade vi flickorna, vi åt lite mat och sedan blev det bastubad.

Imorgon blir det en ny såt att jaga i, jag är verkligen skit trött.

En lustig tanke: jag tänkte att en vecka i skogen vore toppen för min migrän, tänkte då inte på att all denna eldning med röken som påföljd, ger just - migrän.

Så där ja, nu börjar det bli lite koll och ordning. Imorgon ska jag ut på min första älgjakt, lite pirrigt är det men det mesta känns bra. Igår hade jag och maken vapenvård och en sista finslipning på skytteteckniken, jag har världens bästa lärare - min man, han är grym på detta.

Idag har jag huggit upp en massa stickor som jag kan ha när jag tänder brasan, jag haer tagit fram kläderna som jag ska ha, flerlagerprincipen är det som gäller. Ryggsäcken är förberedd, har lagt i sittunderlägg, snöre, tidningspapper, tändstickor, har gjort iordning en bruk där jag har koppsoppor, kaffepulver, tepåsar, honung.

Imorgon ska det gå lätt att bara packa det sista och dra ut i skogen. Bre lite mackor, koka ägg och koka vatten.

Jag har också hjälpt min käre make med att foga kakel idag, han smetade ut fogmassan och jag putsade till i skarvarna och jämnade till så det blev fint. Börjar bli så fint nu uppe i badrummet, det står inte på förens vi kan kissa även på övervåningen. :o)

I fredags var det älgmålsbön i kyrkan, gick riktigt bra, jag sjön ett solo -Release me, och sedan blev det en hel del körsånger, och lite fiolspel. Vi hade kul och jag tror nog församlingen hade roligt dom med. Jag känner mig piggare och piggare, har ju lagt en del fritidsintressen åt sidan, ska försöka hålla det på en bra nivå och inte ta på mig nått mer, känns bra.

Nu när maken har fått jobb så är det ju jag som åter sköter det mesta med barnen och hemmet så det finns inte lika mycket tid helt enkelt för resten.

Nåja, nu ska jag fortsätta packa klart allt, ute i skogen imorgon!

Nu så, vaknade inte med huvudvärk i morse, har haft en lite halvtaskig förmiddag, men under eftermiddagen och kvällen har jag mått toppen. har inte tagit någon migrän medicin alls idag, hoppas på att den onda cirkeln är bruten. vet ju att för mycket medicin ger huvudvärk så jag vill inte ta i onödan.

Känns bra, känns kul, känns faktiskt toppen.

Idag har det mest varit småpyssel, tvättat lite, lekt med barnen, skjutsat Ärtan på kalas, hämtat Ärtan från kalas och fått mig mig en kaffekopp, haft barndans (ja den enda aktivitet jag fortfarande håller i under mina "vita" två veckor) Men barndansen är helt otrolig, den suger musten ur en, jag blir helt slut och matt men samtidigt får jag en sådan energi från dom där ungarna så jag bara älskar det, är så stolt över dom. Dom är så duktiga. Idag hade jag lagt in lite lekar också, det uppskattades verkligen, ungarna älskade det.

Jag åkte hem från barndansen och bytte av mannen här hemma så han kunde åka på dans, ja, min egen dans har jag fått lov att vila lite ifrån ett tag nu.

Även om jag furnuftsmässigt vet att när man är i det stadiet i livet jag är i nu, småbarntiden menar jag, då har man fullt upp. Jag vet att det bör räcka med jobbet och familjen, men nu är det ju så att furnuftet inte alltid kilar stadigt med impulserna. Jag bara älskar dansen, jag bara älskar att få sjunga, jag bara älskar träningen och ja, då måste mitt sunda förnuft kliva in och säga; -nähä du, nu får du lugna ner dig, inga roligheter, tänk på huvudet.

Inte kul. Nu har jag ändå kommit till en hel del insikter som nog kan hjälpa mig något. Jag har avsagt mig ett uppdrag på fritiden, jag kommer säga ifrån ännu en sak. Det som finns kvar är barndansen, den ger jag aldrig upp, sen min träning, den behöver jag för att få komma tillbaka, för att orka, för att må bra - min egentid! men det måste få bli lite ordning och lagoma portioner av den.

Sen är det ju det här med barnkören, där är det svårt, kul men kanske inte tillräckligt, men där känner jag ett ansvar och dessutom är det lite av ett jobb eftersom jag får lite lön för det, så ja där får vi se.

har även beslutat mig för att skippa en av de kurser jag hade tänkt att gå en av hegerna, blir alltså bara en helgkurs.

Tycker faktiskt jag förtjänar en klapp på axeln och lite extra hurra rop, för Karolina har faktiskt gjort något åt saken. Och som en klok människa i min omgivning sa - det tog inte två veckor att ta dig dit du är idag och inte bara två veckor tillbaka, så sant så sant, men nu är det iallafall ett steg i rätt riktigt, jag har minskat ner och jag är fast beluten att säga nej i fortsättningen. 

adios