Näsbykôlla

Senaste inläggen

Av Kalina - 7 mars 2012 18:20

1. Jag har inte bloggat på en hel evighet och det beror nog på: a) har inte haft tid b) har inte haft lust c) har inte haft ork d) har inte haft inspiration. e)f)g) en massa andra orsaker...


2. Jag har gjort en kupp idag. Jag bjöd mina barn på en måltid helt i LCHF-anda. Jag lyckades nästan helt utan att dom märkte något. LCHF-pannkakor, med vispgrädde och drottningspecialsylt. Inte förrens dom var så proppmätta så dom satt och försökte trycka in de sista bitarna pannkaka utan något på, som min snusförnuftiga 4-åring säger - Vänta nu här, det här är inte vanliga pannkakor! ;o)


3. Jag lyckades övervinna en, för min, stor kamp idag. En kamp som jag haft mot en idiot till läkare, kampen har jag haft inom mig sedan i september och i dag vann jag! :oD Victory!!!! Han har måhända inte fattat att jag vunnit men det är skit samma, jag vet att jag vann och det är huvudsaken. 

ANNONS
Av Kalina - 6 februari 2012 15:47

Hur svårt ska det vara att umgås på ett nytt sätt? Bryta mönster, traditioner och vanor.

Det här gillar du det här gillar jag, hur ska vi kunna mötas? Hur ska vi kunna hitta varandra?

Helt plötsligt kändes avstånden milslånga.


Du och jag som jag trodde stod varandra så nära vi är så brett isär, vi skiljer oss åt.


Börja om, nya sätt, har ingen fantasi. 

ANNONS
Av Kalina - 20 januari 2012 14:18

Idag började dagen med en faktiskt rätt skön powerwalk bort till Almo för att träffa min kära vän Sara. Kylan bet rejält i kinderna idag men jag fick snabbt upp ångan. Vi slog föje och gick runt byn och babblade på som vanligt, det är så härligt att träffas, det gör vi som vanligt alldeles för sällan.

Sen blev det bråttom, hade sedan länge ett möte inplanerat med gymmet Life n´Joy i Leksand, har varit lite sugen på deras zumbapass så när jag fick frågan från en arbetskamrat att få komma dit på en introduktion och hälsogenomgång så tackade jag glatt ja. Mötet har från börjat blivit framflyttat, skulle träffat en Alexandra för ett par veckor sedan men blev sjuk, fick en ny tid som hon ändrade till en annan tid till en Anna som jag tyvärr missade och slutligen fick jag en ny tid idag. 

Vad som så möter mig i gymlokalen är definitivt inte en Anna, en stor bredaxlad kille, otroligt tränad skulle man också kunna säga, ni vet, en sån där som nästan får gå på sidan genom en dörr. Jimmy skakar tass med mig och berättar att det är han som ska ha genomgång med mig. Jag blir smått nervös och känner mig lite liten, men tassar efter i strumlästen. Vi saxar genom ett enormt gym med en massa groteska maskiner  och kommer in till ett litet rum där vi tydligen skall sitta och prata förtroligt, tända ljus. Han började fråga om ditt och datt, mer eller mindre persoliga frågor dryftades och jag tyckte det kändes rätt ok. efter ett tag var det dags för rundvandring, titta på olika lokaler, biffiga svettiga killar som pressade sig vid olika maskiner, någon som sprang livet ur sig på någon maskin, en stor härlig lokal med speglar, spinningrum mm mm. Vi kom tillbaka till "vårt" lilla rum igen. Han frågade lite mer (mycket upprepningar måste jag säga) efter ett tag ändras hans sinnesstämning något, han börjar skriva upp två förslag på baksidan av det formulär (min tränings/hälso/kosthistoria) En medlemsavgift på dryga 900kronor och sedan ett fruktansvärt pris på 5000+ för ett år som skulle betalas kontant, eller alternativ två, medlemsavgiften på driga 900 kronor (som han taktiskt nog inte skrev upp utan bara nämnde i förslag 2) och en autogiroavgift på 449kr/månad. Javisst, vilket förslag passar dig bäst??? Åh, förresten, det är en bindningstid på 12 månader!!!!! Så det är som att köpa någon jäkla mobiltelefon detta, det är alltså bindningstid!!!??! Jag frågade om jag var tvungen att bestämma mig här och nu, han hade nu helt ändrat sinnesstämning från glad och trevlig till otroligt otrevlig och behandlade mig som jag var obekväm och som om jag begärde något konstigt. 

Jag sa att jag isåfall måste tacka nej, för jag måste diskutera detta med min make, det är ändå rätt mycket pengar det rör sig om, jag skulle ju helst av allt vilja få prova någon månad. 

Då reser han sig och säger att han skall hämta något, något som han aldrig förrut har behövt lämna ut till någon men han skulle göra ett undantag. Han hämtar en "nöjd kund garanti" som innebär att jag betalar och skriver avtal (jo det är ett avtal) men om jag inte är nöjt inom tre veckor får jag riva avtalet men jag måste ändå betala 449 kronor, men jag får då givetvis träna hela den månaden ut. 

Han ger ett nytt förslag på att vi kan skriva avtalet men att vi gör klart det sista när jag pratat med min make, men det går jag inte med på.  jag står fast vid att jag vill prata med min make först och sedan återkommer jag. 

För att lätta upp den kyliga stämning som blivit frågar jag om barnrummet som jag hört talas om, han mjuknar upp och berättar och visar att det ju finns ett bra barnrum, man kan ta med barnen, man kan även få barnvakt.


Låter ju toppen, eller vad tycker ni som läser?

Vad mig beträffar kan dom dra dit pepparn växer, man behandlar inte folk så, detkändes som jag skulle värvas in till någon konstig sekt, endast för medlemar, "bestäm dig här och nu"

Ni som går på detta gym och trivs, grattis!!! men mig har ni inte värvat!

Av Kalina - 11 januari 2012 14:36

Jag brukar ägna mig åt att gå igenom posten och alla tidningar jag inte hinner läsa på morgonen då jag äter frukost, mycket för att jag är ju ensam då och det känns liksom som en bra sysselsättning, då kan man oftast rensa bort en hel del gammalt bråte på samma gång liksom.

Idag föll lotten på Vårdfokus, Engelsonskatalogen och Ellos vår/sommarkatalog 2012. Efter att ha klarat av de två första, är jag rätt glad över att se att jag faktiskt kan läsa mitt eget fackförbunds tidning utan att få alltför mycket ont i bröstet, detta nummer var dessutom riktigt inspirerande på många sätt.

Engelsonskatalogen kunde jag lika gärna slänga direkt, men det är ju inte ovanligt. Så nu till Ellos. Ja, jag vet, den är oftast inte lika bra som HM-katalogen men ändå den brukar vara rätt så bra men döm om min förvåning. Jag bläddrar, bläddrar och bläddrar och inser att jag svischat mig tillbaka till 90-talet med en liten obehaglig mix av lite 60- och 70-tal. Gälla färger (tro mig jag gillar faktiskt färg annars) hemska blom-mönster, konstiga machningar av mönster till både höger och vänster. Alltså jag kunde bara konstatera att det var bara så otroligt hemskt! Kommer över på barnkläderna, där brukar jag alltid kunna hitta fina kläder men icke! Fula kläder i hemska mönster och volanger, grälla färger i konstiga kombinationer även där.

Ok, ska bli spännande när jag kollar i HM-katalogen imorgon, hoppas jag inte svimmar... ;o)

Av Kalina - 10 januari 2012 14:45

Som jag tidigare skrivit så påverkar musiken mig väldigt mycket. Här om dagen hörde jag en låt som jag faktiskt hört sådär i bakgrunden tidigare men inte reflekterat så mycket över. Men nu när jag hörde den igen har den etsats sig fast och jag känner med varje cell i min kropp hur den påverkar mig. 

Tyvärr är det inte bara till det positiva men jag tror det leder till något positivt i längden. Låten heter Sommaren du fick - med Helene Sjöholm, skriven av Björn & Benny. 


För mig är den här låten som att slungas tillbaka till sommaren 2003 då allt jobbigt hände men då även mycket fantastiskt hände.

2003 började jag som supersingel, dejtade massor och efter två riktigt långa förhållanden behövde jag nog det också, men jag behövde nog med bekräftelse har jag förstått såhär i efterhand. Det krävs egentligen inte någon terapeut för att konstatera det men jag behövde det. Sensommaren och hösten 2003 var fantastiskt, det var då jag och min älskade syster Lotta åkte till Barcelona och bodde där i några månader, en fantastisk frigörelse från allt, men också där sökte jag ständig bekräftelse vilket kunde ha slutat extremt illa, men jag hade Guds beskydd, som väl är. Slutet av 2003, den 29/12 närmare bestämt är nog bland det bästa som hänt mig, då blev jag och Lars vi på riktigt. Så 2003 kunde ju ha varit ett fantastiskt år och på många sätt var det ju det.


Men det är nu smärtan i bröstet kommer in, för jag gav sommaren 2003 till en man, han fanns i mitt liv endast fem månader egentligen men han fortsätter att göra mitt liv till ett helvete. Han var en man som behövde mig, och jag var (är) en person som gärna är behövd. Många eller rättare sagt alla i min omgivning kunde se att det var fel men jag var som besatt av denna man. Han höll mig som i ett järngrepp genom att visa sin sårbarhet och sina hemligheter för mig, tvinga mig och min lojala och omhändertagande sida, jag var fast, mitt samvete kunde inte annat. Han höll mig så kort, allt var på hans villkor, inte hålla hand offentligt, inte visa närhet, ingen bekräftelse. Men innanför hens väggar var han dominant, utnyttjade mig på alla sätt som går att utnyttjas på. Jag sa inte nej, jag bara lät det ske.

Smärta både fysiskt och psykiskt, fortfarande nu än idag.


Han fick min sommar och jag önskar så att han kunde ge tillbaka den till mig för han förtjänade den inte, han bad inte om den, han tog den och fick den.

Av Kalina - 9 januari 2012 19:30

Måndag efter alla helger, min första dag åter på terapin, å som jag saknat min terapeut. På något sätt kan jag känna att jag nästan är lite ledsen att hon är min terapeut för hon kan inte få vara en viktig person i mitt liv utan bara min terapeut. Hon har kommit att bli en enorm trygghet, en persom som jag behöver, en person som ger mig så mycket utav det jag saknar. 

Minstingen var hemma med mig idag på grund av studiedag på dagis så det blev lite stressigare än vanligt eftersom jag skulle hinna skjutsa henne och så innan jag kunde åka, men jag kom iväg med en knapp marginal.

Jag brukar ju ha som rutin att äta sushi innan terapin med eftersom jag går på lchf kost nu så var det liksom inte så passande så jag slängde i mig maten innan jag for. 


Mötet idag var bra, det var både en resumé av det som varigt under helgerna och jag har väl blivit mer och mer varse varför jag känner som jag gör osv så det finns mycket att prata om. 

Sen kan jag nästan bli trött på mig själv, tänk att jag inte ens i de mest allvarliga situationerna när jag öppnar upp djupet av min själ, kan låta bli att skämta.

I min terapeuts rum vimlar det av sånna där dryga små blomflugor och dom skall ju alltid envisas med att flyga just runt ansiktet på en hela tiden. När jag så berättade att jag blivit varse att jag fått tinnitus när jag får ångest och min terapeut nickar i samförstånd så häver jag ur mig medans jag viftar framför ögonen, - å så har jag upptäckt en massa spvarta prickar som flyger framför ögonen på mig. Min terapeut tittade häpet på mig och såg nästan förkräckt ut men när hon såg att jag flinade så slappnade hon av och fnissade till.

Lite senare under vårt samtal, när jag berättade något ingående drog jag häftig efter andan och känner plötsligt att jag sätter något i halsen, då har jag naturligtvis inhalerat en flugjäkel! Åh! 

...det är rätt svårt att fokusera på det man ska på sina samtal under dessa omständigheter ;o)

Av Kalina - 8 januari 2012 15:45

Tänk vad musik kan göra med en, eller gör. Jag, som så många andra, blir så oerhört påverkad av musiken och ibland är det faktiskt ganska plågsamt och ibland blir det liksom huvudet på spiken. Jag är en oerhörd humörsmänniska som hoppar friskt (eller rätt sjukt) mellan djupt nere i botten och högt uppe i topp och ibland är jag någonstans där mittemellan och då känns det nästan som om jag inte kan lyssna, eller det blir mest skval, lite radio, lite blandat, när jag är som djupast nere i botten kan jag inte lyssna alls, då har jag nog med det som pulserar runt omkring och innuti, kan inte med något extra. Men en liten bit uppåt från det djupaste sjupa då lyssnar jag, har listor på spotify som heter "nära hjärtat" och "det gör ont ibland..." dom är plågsamma, men jag behöver dom, då kan jag ta mina promenader i mörkret i sällskap av bara mig själv, Ella och min musik, på hög volym, jag gråter, jag är arg, jag är så ledsen, förtvivlad, minns, våndas och plågas.


Nu har ju inte alla mina mina musiklistor så tunga namn, det finns ju också "party", "gladmusik" och "tok" men det spelas faktiskt inte lika ofta just nu...

Av Kalina - 2 januari 2012 16:15

Ja ja ja

det låter ju jobbigt, "åh ska hon börja nu också" "men fy va drygt" är det säkert många som tycker, men faktum är att det handlar faktiskt inte bara om vikten, även om jag ska säga att den nyaste medicinen jag har innebär några trivselkilon för mycket. Att ta bort kolhydrater innebär i princip 0 migrän. Ja det är faktiskt sant, jag har sett ett jättestort samband med min migrän och kolhydrater, så varför inte köra på ett tag nu då. Känner mig faktiskt rätt peppad, det är lite kul att få nått att göra med kosten. Det är ju inte nytt, har kört det förrut och även GI. 


Sådåså, nu börjas det!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se