igår ringde jag till min chef, vi kom överens om att jag skall var sjukskriven resten av veckan, känns bra, tror faktiskt jag behöver det.

Idag har jag varit med flickorna hela dagen. Vi började med kyrkis, där blev det pyssel och jag träffade min kära vän C med barn och dagbarn, det var rätt länge sedan sist så det var kul. Kyrkis är en rätt fantastisk aktivitet ändå, så mycket service med leksaker, fika och grejer.

Efter kyrkis kämpada jag hela vägen hem för att håll ungarna vakna, lyckades nästa, bara Ärtan slumrade till lite. Fixade lite lunch till tjejerna sedan var det dags för Myran att sova middag.

Lite senare kom min vän S med lilla E och vi lunchade lite och sedan blev det en promenad upp på byn lite.

Vi gick förbi flickornas förskola, det var ett kärt återseede, många kompisar som ville komma och prata.

Sedan hängde vi en stund ute på lekplatsen utanför förskolan. Träffade många andra vänner, snackade lite, ungarna lekte, solen värmde emellanåt. Kändes faktiskt riktigt bra, jag mådde bra.

Nu har mannen kommit hem och nattningen har avslutats, känns lugnt och skönt, funderar lite smått på en springtur, men vi får se.

adios

Jag vet inte vad som händer med mig. I morse när jag vaknade var det som om inget kunde få mig motiverad. Jag är så trött och slut, svag i kroppen. Till och med så svag att det är svårt att lyfta händerna när jag ska skriva detta. Huvudet känns som en tung boll, kroppen är svag. Aptiten är näst intill noll och jag får verkligen tvinga mig själv att äta, bara för att mitt sunda förnuft säger - Ät, annars blir du sjuk!

Jag blev helt enkelt tvungen att sjukanmäla mig idag, jag skjutsade upp flickorna till förskolan och när jag kom hem la jag mig för att sova. Jag sov och sov, tvingade mig att gå upp kl 11.30

Nu har jag fått i mig lite lunch men magen känns som en ballong, vill egentligen inte, mår illa.

Vad är detta? Är detta ett uttryck för sorg?

Jag gråter inte ständigt och jämt över mormor, som jag trodde jag skulle, jag bara går in i en bubbla, känns som jag tynar bort på nått vis.

Vore det inte för flickorna skulle jag försvinna in i migsjälv på nått vis.

Vad ska jag göra?

Nu till veckan är det sedan en tid bestämt att vi ska ner till min moster, stötta lite, hjälpa till med lite praktiskt. Vi ska alltså lämna flickorna igen, nu i två nätter. Jag känner att jag inte vill, hela kroppen skriker nej men samtidigt behöver dom oss där nere, dom behöver någon som stöttar.

Nu kokar det i händerna, dom jobbar och jobbar för att kunna skriva. Det jag inte fattar är hur huvudet fortfarande kan hålla ihop, jag som alltid får migrän vid minsta press, nu har jag bara små dova krypningar men ingen smärta.

Är det såhär att sörja?

Dagen började med en sovmorgon som dock inte blev någon vidare sovmorgon eftersom vi kom isäng så sent, men iallafall. Kl 10 var det möte med Snäs folkdanslag, mycket prat om barndansen och framtiden. Sedan drog jag iväg och hämtade mina ungar hos farmor. Vad hjärtat fylls på så fort man ser dom.

Dom måste haft ett hektiskt dygn för dom var så trötta. Ärtan somnade i min famn så fort vi kom in. Vi bjöd över J och C på lunch, tacopaj, mums.

Sedan var det bara att rusa iväg på nästa, hämta S upp på öppet hus och dra iväg in till Leksand, där var det nämligen bytardagar i helgen. Vi strosade omkring och det blev som vanligt en hel del. Ärtan är i ett stort behov av lekbyxor, men det är hon inte längre vill jag lova. Lite kläder blev det förstås till Myran också. Sedan hittade jag en del böcker oh VHS filmer, det var inte tokigt. Vi har en video nere vid "barn" TV:n så det passade perfekt med lite fler barnfilmer. Så roligt med min nya vän S, hon är otroligt go och fin, hoppas vi kan umgås mer.

Sen var det bara att dra hem snabbt som attan och vidare till barndansen. idag var det avslutning och lite extra körigt, men så kul det var. Fick så många kramar av mina fina dansbarn. Känns lite vemodigt att jag inte får se dom på ett tag men samtidigt skönt, behöver en paus nu. Efter dansen fikade vi och sedan var det dags för vuxendansen.

Nu har vi kommit hem från den, trötta och väldigt nöjda efter dagen.

Jag har så förbannat ont i min mage, har ingen aptit och känner mig allmänt ledsen innombords, borde nog vara sorg kombinerat med magkatarr eller nått, hmm...kanske dags att varva ner lite.

Vill inte jobba imorgon!

Lördagskvällen fortsatta med fest hos våra vänner T och M i Leksand. Det var parmiddag med typ 8 par. Riktigt trevligt och riktigt gott, jisses vilken god mat. jag har en förkärlek för italensk mat och jag verkligen stornjöt och åt massor. Sen var det så trevligt att prata med folk, skönt att inte hela tiden känna sig kluven mellan konversation och barnen.

Det blev lite sent men det var det värt!

Va skönt det är med sol, man blir liksom gladare i sinnet och mår lite bättre av värmen.

Tårarna kom i vid ström igår kväll när det gick upp för mig att mormor faktiskt är död, det är så svårt att ta in så kroppen stänger liksom av.

Tacka alla snälla vänner som skriver meddelanden, ringer och tänker på mig.

Har varit inne i Leksand idag med flickorna, vi handlade mat, fina blommor som våra vänner skall få ikväll. Vi ska på parmiddag jag och älsklingen. Ska bli trevligt. Barnen ska vara hos farmor.

Nu skiker magen och maken efter mat så nu är det bäst att gå. Sen ska det bakas muffins i stora lass inför avslutningen på småbarnsdansen imorgon.

Idag har jag inte fällt en enda tår, inte ens blivit blank i ögonen. Idag förstår jag inte att Mormor har dött, idag lever hon fortfarande. Tänker bara logiskt på det hela, vet att det kommer ännu en gråtdag, och ännu en...men det var skönt att på något sätt ta en paus.

Dagen har varit bra, skittrött i morse men kom på benen iallafall, har ju inte så mycket att välja på med två vildar i huset. :o)

Mannen var ute och arbetade med veden och jag tog tag i det igengrodda huset. Det är så jobbigt med våren när man plötsligt upptäcker hur skitigt det är överallt. Att illbattingen fäller som en tok gör ju inte saken bättre.

En glad överaskning fick jag när lillasyster L ringde och ville hälda på. weee va kul!!!

Hon, hennes karl och två barn kom och lekte med mina barn, vi stekte falukorv och stuvade makaroner för ett helt kompani...eller en bunt hungriga vedhuggare åtminstonde.

Efter maten gick vi ut, på med galonisar och i med ungarna i sandlådan, toppenfint väder och mysigt med kaffe och glasspinne.

Sedan fortsatte jag förberedelserna inför kvällen. Vi skulle ha gäster, några rätt nya vänner från grannbyn. Riktigt trevligt var det. deras lilla söta dotter passade förträffligt tillsammans med mina flickor.

Följde med på en promenad hem till dom men vovven och nu är jag hemma igen.

En bra dag.

Idag kom det, beskedet att min mormor farit till himlen. Hon har haft en tuff natt och kämpade till klockan var 11.20 idag sedan flög hon genom den ljumma vårdagen upp till himlen.

Svårt att veta hur man ska vrida och vända sig på nått vis, sorgen sitter överallt men ändå går liksom livet vidare.

tack vara medn flickor får jag lov att fokusera på vardagen, steka pannkakor, borsta små tänder, läsa favorit boken och sjunga godnatt.

Mest ont gör det i magen, det är som en bitande oro för av som komma skall, allt som kommer efter när någon nära dör, förutom det tunga sorgearbetet skall allt praktiskt skötas och det gör mig orolig, är för långt bort för att kunna finnas till hjälp.

Kom nyss in från en promenad men illbattingen, det var så ljuvligt ute, varmt men ändå friskt, lugnt och stilla.

Mannen gör iordning inför morgondagens vedkör, jag bloggar och Ärtan för ett hiskeligt liv på övervåningen...hmmm....undrar just vad hon gör..

Vaknade efter en orolig natt, lika trött som innan jag la mig.

Dags leva vardagsliv igen. Ungarna kläddes, skjutsades till förskolan men på förskolan blev lilla Myran helt hysteriskt ledsen när jag skulle åka. Jag hade ju inte träffat henne på ett par dagar och den korta stunden på morgnonen vara nog alltför knapp. Hon pressade sig mot mig, klängde sig fast och var näst intill orubblig.

Jag tvingades tillslut lämna henne till fröken och vinka, gå till bilen med hennes förtvivlade rop bakom mig. Fy va det skar i hjärtat!

På jobbet flöt dagen på, jobbade enligt planen till kl 12.00

For hem för att hämta Myran, vi skulle vidare till Falun på läkarbesök.

Lillan blev så glad när jag kom, men var otroligt trött, han knappt sätta henne i bilstolen förrens hon sov.

Färden gick bra förutom att jag höll på att somna, trött, trött, trött

Efter att ha ätit upp en ask halstabletter och varit nära diket ett par gånger ringde jag maken i desperation. han höll mig vaken fram till Falun.

Läkarbesöket gick bra, verkar som Myran är frisk, lite krassligt vid förkylningar och så, men det får man stå ut med, hjärtat verkar vara ok, de blåa läpparna kommer kanske från nått annat. Doktorn skulle för säkerhetsskull konsultera hjärtdoktor och det känns ändå bra.

Väl hemma efter en lika dryg bilresa hem, var det bara att sätta igång med maten, klä på pyjamasar, fixa välling, bilobompa, tänder och nattning, sedan iväg till träningen.

Jag var ensam värd på friskis idag, men det var skönt att träna, stretchingen var hemsk, jobbig musik som får en att gråta.