Det var bestämt sedan igår att vi skulle ta en tur till Åland allihop jag och barnen, Moster med ban och hand barn, T och fina kusin, totalt 8 stycken klev ombord på båten vid strax före 10.00 Dagen var inte lika lugn och fin som igår, inte lika varmt och en hel del blåst. Men jag tänkte, att ta åksjukemedicin är ingen idé jag blir bara trött. Vi hade bestämt oss för att inte äta i buffén utan ta det lugnt. Vi satt och slappade lite när vi lättade ankar, tog en fika och sen blev det taxfree. Jag passerade snabbt parfymavdelningen, hade börjat känna mig lätt illamående och parfymlukt är inte min grej. Sen var det alkoholavdelningen, där hade jag inte direkt nått ärende heller, kom sedn till godiset. Ungarna for runt som sjöbusar bland hyllorna, jag kände hur det gungade i magen. Barnen valde en varsin Hello Kitty godispez och sedna säger ärtan ; mamma jag tror jag är magsjuk. Aha! inte bara jag som kände av de rätt kraftiga vågorna med andra ord. Vi betalade med en himla fart och drog till toaletterna. Vi kissade och sen mådde vi faktiskt bättre, illamåendet la sig lite. Vi satte oss en stund, barnen åt sitt godis och hade kul.

Det började närma sig lunchtid så vi gick till cafeterian. Men jag var inte direkt sugen, försökte peta i mig den torra laxen och sönderkokta potatisen men det gick inte så bra. jag är faktiskt väldigt kräsen, mat är så viktigt och det är så sällan man blir riktigt nöjd. Barnen fick dela på en panpizza men den tyckte det inte om heller, eller så var de förmodligen fulla med pezgodisar.

Efter maten tog jag och I och A ännu en tur i Taxfree, då hittade jag lite fina smycken som jag köpte, kände kul.

Vi gick upp till musikbaren, lyssnade på ett halvtaskigt coverband och väntade på att komma i land. jag kände att jag mer och mer bara ville kräkas, mådde så himla illa, blev blekare och blekare, svettades, försökte massera alla punkter mot illamående som finns, rummet tycktes krympa, en kvinna satte sig på bordet bredvid oss och hon stank av nån sliskig parfym, det var kört. jag bad att få hjälp med barnen, gick med vingliga steg mot toaletterna, överallt luktade det illa och det gungade och for i mitt huvud.

Kunde inte kräkas, mådde bara illa, satte mig på toalettlocket och la huvudet i händerna, bara satt så länge länge. Säkert en halvtimme senare kvicknar jag till och går till de andra, mår fortfarande pyton men det är lite lugnare. Vi går ner till bryggan då det är dags att kliva i land.

Gissa om det var skönt att få friskluft och känna fast mark under fötterna.

Kvällen blev lugn och skön, började med fantastiska hamburgare! Så ska det vara! Lammfärsburgare med grönsaker och bröd. Barnen hade roligt med grannens barn som hade en ny pool. Efter en lång kvällsritual med barnen blev det tid för lugn och ro. Jag Moster och kusin satte oss i deras varma härligt bubblande jacuzzi. Vi pratade och pratade, förflyttade oss sedan in till soffan och fortsatte pratet. Skönt att få lite tid att prata.

Klockan 02.00 ropar barnen på mig, alltså dags att lägga sig.

Vaknade trött av alltför pigga barn hemma hos min vän och hennes familj. Tänk att de ska vara så pigga på morgonen, jag som kommit i säng på tok för sent var trött som tusan. Men till slut masade jag mig upp, började packa ihop lite av alla grejer, skulle ju vidare under dagen. Morgonen blev ändå väldigt soft och lugn, käkade frukost och hannprata lite mer med min kära vän innan jag packade ut mig och flickorna i bilen för att dra vidare mot Väddö.

Resan gick bra, barnen sov lite men höll igång rätt bra, fick lite lördagsgodis så det var inga problem faktiskt. Vi anlände vid lunchtid till Hallstavik och kände att det var dags att äta nått. Fick bli en hamburgare i all enkelhet. Komihåglapp till mig; ät inte hamburgare som du inte gjort själv eller liknade, det är förfärligt äckligt med kiosk burgare. fy!

Vi drog i alla fall vidare till Ortala hem till moster och hennes man, barn och mina fina T. Kändes så skönt att komma fram dit, vi satt och drack vatten, softade men märkte efter ett par timmar att mina barn började se väldigt hålöda och tröttaut, det var ofantligt varmt och fuktigt så dom blev riktigt slitna. Då tog vi och packade badkläderna och fr till Bornan för att ta ett dopp. och vilket dopp sen; superskönt i vattnet, jag och barnen badade och njöt.

Kvällen blev trevlig och lugn, vi bjöds på gott grillat med tillbehör, drack rosé och kom på att det faktiskt är riktigt gott med rosé vin, friskt på nått vis. Ungarna var trötta och jag gick upp till huset för att lägga dom, men varje kväll är det som att trycka på en knapp, så fort dom kommer i säng blir dom pigga och röjer runt i minst en timme. Efter att barnen somnat gick jag ner till de andra, snackade lite, åt lite godis och planerade inför morgondagen.

Läggdags vid 23.30, lite tidigare denna kväll, var så trött sedan morgondagen.

Så då var dagen kommen, dagen då jag skulle åka på semester själv med barnen. Normalt är jag rätt feg, inte när det gäller att köra bil långt eller liknade men det är lite läskigt att köra själv, hitta själv och ta hand om barnen själv, allt på en gång. Var beredd på en prövning för man kunde ju aldrig veta hur det skulle gå. Har packat lite pö om pö under veckan så det var inte överdrivet mycket som behövde packas samma dag men nog är det mycket som ska med. hela bilen full, ja eller nästan, det fanns gott om plats hos barnen och mig det var väl främst i bagageluckan som det var mycket.

Första stoppet på min semester skulle bli IKEA i Valbo. Ärtan började redan i Leksand sucka och undra över -När är vi framme? Att försöka förklara för henne att det är långt kvar var lite tufft men efter lite trixande, mellis, kisspauser och barnmusik så kom vi i alla fall fram. Nu var nästa steg, barnen hade fått ett halvt löfte att få vara inne och leka i lekrummet medans jag handlade på IKEA, grejen är den att endast 10 barn får vara där åt gången, sist var det fullt. det stod en familj och funderade och pratade men jag gick helt sonika fram till personalen och frågade om det fanns plats kvar, ja sa hon, det finns plats för två barn. Yes!!! min dag var räddad och jag kunde hålla mitt löfte. ungarna skuttade lyckligt in med skölpaddsstämpel på handen och jag fick en tjusig sköldpaddsskylt att bära väl synligt. :o)

Jag rusad igenom butiken upp och ner, ner och upp, hittade stolsdynor och en hel hög servetter plus lite annat som jag bara MÅSTE ha :o)

gick iväg med varorna till bilen och hämtade ungarna som stod och tittade efter mig, alla ungar hade gått för att äta och dom hade visst sett mig. Vi gick upp för att äta. Tack IKEA för att ni har pannkakor och tack för att barnen får glass till efterätt.

Sen fortsatte vi till Skutskär, dagens huvudmål. Skulle tillbringa kvällen och natten hos R och hennes familj. Träffade min kära vän och det känndes så skönt. Där kan jag vara mig själv, hon läser mig som en öppen bok och verkar känna mig långt innan jag själv gör det. Ungarna for iväg med hennes ungar och lekte som dom aldrig gjort nått annat. Kvällen skulle bjuda på kräftskiva som jag var bjuden på, kändes roligt och lite spännande, alltid kul att träffa en massa nya människor.

Vi fixade och trixade lite inför kräftskivan och piffade till oss. Folk kom till festen lite pö om pö, vi spelade kubb och försökte roa barnen så gott det gick. Sen fick vi äntligen sätta oss och äta kräftor, och som jag älskar dom, små fula, röda men himelskt goda!

Festen var riktigt trevlig, jag hann både, spilla på mig lite, skratta så jag grät, lyssna på alla roliga människor och som vanligt så kan jag inte ens låtsas vara en timid och försynt människa utan brister med ens när jag rappt bara måste ge en massa kommentare, jag är omöjlig. Skulle vara kul att någon gång träffa en bunt nya vänner och låtsas vara lite blyg. Gästerna droppade av men den sista gick iväg vid 02.30 tror jag så kvällen blev lång.

Men en fantastisk kväll var det allt!

Idag svämmade det över, idag vart måttet rågat, droppen spräckte ytspänningen jag tappade fattningen, jag brast...

Semestern har flytit på rätt bra, jga har trots allt mår rätt hyfsat vi har fått bra saker gjorda och gjort roliga saker, inte grälat (gör vi i och för sig aldrig). men friktionsfritt är det ju aldrig och jag kan inte upphöra att förundras över mina barn och hur snabbt dom utvecklas från att vara helt bedårande till att vara monster. Min äldsta, Ärtan är fantastisk, hon är klurig, vacker, smart och rolig men också riktigt hemsk, argumenterande (mitt fel), spydig och kaxig (också mitt fel). jag vill ju att barnen ska vara tuffa men kunna visa känslor, kunna prata för sig. Det jobbiga är när ens goa lilla fyraåring håller på att bli ett monste på fem men nästan som en sexåring, lite halvt tonåring liksom.

Ärtan växer ju som ogräs och har sedan länge behövt nya sandaler, har letat typ överallt för att hitta ett par, gärna med täckt tå, inga foppa och givetvis i smakfull färg. Det har verkligen varit lögn att hitta dessa sandaler i storlek 28. Massor i 27 och massor i 29 men 28:orna verkar ha varit omåttligt populära. Har hittade dock ett par i förra veckan, ett par Kavatsandaler i skin, lila, supersöta och precis sådär som både jag och Ärtan ville. Hon har fått haft dm lite, var ju meningen att hon skulle ha dom till lite fint, de andra slit och slängsandalerna i storlek 27 fick duga till lek. Plötsligen i början på veckan gick leksandalerna sönder, jag suckade lite, vet ju att de gått sönder för att dottern envisats med att ta av dom utan att lyfta på kardborrebandet och givetvis går dom då sönder förr eller senare, nåja de nya sandalerna fanns ju dock.

Idag kom det en rejäl störtskur under en timme, och när jag säger störtskue så var det verkligen så, det vräkte ner. När det äntligen klarnade upp ville Ärtan till kompisar och såklart, vatrt var sandalerna, jo, ute i geggan i störtskuren!

De fina skinsandalerna har sugit åt sig allt och väger nu ett ton och har redan spruckit lite. Jag blev så ledsen och arg och förtvivlad. De jävla sandalerna!

Blev givetvis så arg på min dotter som låtit dom stå ute i regnet, har ju tusen och åter tusen gånger förmanat henne att inte lämna sina saker ute men det går liksom inte in.

Hur arg får man bli? Hur arg kan man bli. Jag inser ju förstås att det inte är enbart är sandaler som orsakar avgrundsvrål och tårar. Fattar ju att det ligger mycket bakom alla känslor.

Just idag ligger det mycket smärta bakom dom där söta blöta sandalerna. Det gör ont i hjärtat lite, det är vånda över att semestern med alla godsaker sätter sina spår på min kropp även om jag vet att en del beror på all träning och jag vet ju att min kropp ändrar sig som vädret, typ jämt! Jag är ledsen för att det i största allmänhet känns lite orättvist, att jag måste kämpa mig till den här lyckan man strävar efter att jag på frågan - hur är det nu, känner att det ju inte är så bra men trodde att jag från hjärtat kunde säga att det är toppen. Det är inte toppen, helt ärligt har jag mycket våndor, känns både spännande och otäckt inför hösten, blir ledsen så jag kan gråta ihjäl mig att jag jobbar sista veckan på mitt drömjobb snart och livet fortsätter som förrut, är livrädd för att migränen ska slå ut mig igen och just den anledningen gör ju säkert att jag kommer få migrän så fort jag entrar mitt "gamla jobb".

Jävla sandaler, fula, helska, blöta sandaler...

En dag full av händelser skulle man kunna säga, eller en dag av sjukt mycket bilåkande skulle man också kunna säga, men det har sanneligen varit värt det.

Dagen har börjat rätt bra med hyfsad sovmorgon sedan efter lite pyssel här hemma for jag och flickorna till Mora. Idag var det Myrans stora dag, hon skulle säga hejdå till napparna. Vällingavskedet klarades av för en dryg vecka sedan så nu var det dags för nästa steg. Vi hade beslutat att napparna skulle lämnas till karparna i djuraffären i Mora och det gick ju hur lätt som helst att pluppa i dom i vattnet, får se hur lätt det blir att somna ikväll...

Efter den stora bravaden hade lillan blivit lovad en present, varför det blev en tur till stora leksaksaffären. Tänk vad det finns mycket av både det ena och det andra. På ett sätt är det rätt roligt att gå omkring i affären titta på allt, förundras över den rosa avdelningen tillika den lite mer gråa avdelningen. Förundras nästan lika mycket över hur mina flickor utan någon som helst uppmaning, genast rusar till just den rosa avdelningen och jag vet inte om jag bara ska finna mig i det eller protestera och komma med några käcka moraliska uppmaningar. Jag beslutar mig ändå för att vara tyst och stumt beundra mina barns kunskaper. -Å titta en Petshop! (I min värld finns eller fanns det en gång en grupp som hette "pet shop boys, närmre än så kommer jag inte) Å titta vilka fina barbies! (Aha det känner jag ju faktiskt till, har ju till och med egna någonstans i någon kartong i ett mörkt hörn) -Åh mamma titta vilka fiiiiinaaaa!!! Titta på prinsessorna!!!!! Dessa prinsessor som dyker upp i tid och otid. Men men jag har ju bestämt mig för att svälja dessa moralkakor som snurrat runt i mitt huvud. Det är ok att tycka det är fint med rosa, det är ok att välja klänning och kjol och förakta blåa byxor. Om mina flickor väljer det så får dom det. Varför måste eller ska jag kämpa emot när jag djupt innerst inne själv älskar rosa och lila och glitter.... -Mer glitter åt folket!!!! I hemlighet trycker jag på alla knappar på alla dockor i affären, det plingar, glittar och låter lite varstans och jag fnissar lite för mig själv...busigt...

Efter besöket i affären kommer vi tillslut ut med en docka som kan prata, några presenter och lite glittriga barbiebokmärken (sånna fanns då inte när jag var liten) Blev nästan lite sugen på att köpa Manicklar som nyligen inkommit till butiken...kommer ihåg dom.. :o)

Efter detta drar vi till Mackedonken och käkar lite för att sedan dra till Rättvik och Övre Gärdsjö för att hälsa på min kära vän och hennes flickor.

Mysigt och roligt blir det som vanligt, trivs bra där. Tiden är alltid för kort men tillslut måste vi dra hemmåt.

Nu sitter jag här och hör ett halvt kaos på övervåningen, en som förtvivlat ropar på sin napp, en annan på vatten... ska nog ta en promenad. ;o)

Ja, jag har två veckors semester kvar!!! ...å så regnar det, spön som rasar ner mot backen, men det gör faktiskt ingenting, faktiskt inte. Jag har haft två veckor som har varit helt ok rent vädermässigt och vi har haft det bra också jag, maken och flickorna, hann nästan med det vi ville, men fokus på att fixa hus och ta det lugnt. Nu kan man ju undra om det verkligen går att kombinera dessa två: Fixa huset och ta det lugnt, men det gör det faktiskt. Vi har haft våra ryck, maken, som är en riktig arbetsmyra, har fått pyssla med det han velat d.v.s måla en del, flyttat häck, rensat häck, grävt ner dränering. Och jag då? Ja jag har helt enkelt lagt all min energi på att ta det lugnt, men givetvis det klassiska kvinnogörat såsom att städa loss riktigt i huset ett par gånger, putsa fönster, rensa bland alla kläder, strykit. Låter det som jag är bitter? Inte alls faktiskt, jag tycker faktiskt jag är mycket bättre lämpad att städa runt i huset och rensa loss bland kläder än att gräva dränering och flytta häck. Den enda häck som jag har flyttat är min egen (och ett par ungars ibland) .

Nu har maken gått tillbaka till jobbet och jag har två veckor kvar, två veckor som känns en aning jobbigare på nått vis, vet inte vad det beror på men det kan ha att göra med min vanligta ångest över att inte räcka till för alla, att inte göra rätt (i andras ögon) Sen finns det en liten surrande oro i maggropen, fråga mig inte om vad jag kan bara gissa.

Idag hade vi en sån himla tur, med vädret alltså. Det var dags för lite mer kalas och denna gång hemma hos fina minstaste lillasyster och hennes barn och man. Kalaset hade redan annonserats om att hållas utomhus och jag och maken har med spänning kollat in vilket väder det skall bli till helgen just för detta kalas. Är det inte konstigt egentligen hur fokuserade vi är på just väder, alla dessa prognoser hit och dit om sol eller regn och oftas helgarderat med växlande molninghet.

I alla fall, det skulle bli dåligt väder hade vi sett, sen blev det ostadigt väder och sedan uppehållsväder med skurar till riktigt fint väder med till och med solglimtar och värme.

När vi satt där på deras balkong, smaskandes på marängsviss, söta rosa maränghjärtan och bullar så kändes solen het, het mot ansiktet och jag kände mig nästan snurrig.

Vaknade för övrigt med migrän, jag som inte hade varit ut och festat, det var väl onödigt, men det blev i alla fall bättre.

Min äldsta flicka har börjat slänga sig med en annan dialekt, kan inte fatta riktigt, det låter nästan som lite göteborska mitt i allt dalmål och låtsasengelska. Vad har hänt? Känner hon någon som pratar göteborska? Nä inte vad jag vet, pratar Jag låtsasdialekter för ofta då jag läser sagor? Jo det händer men sällan göteborska faktiskt. Detta har varit ett mysterium i flera dagar tills jag kom på det....Barnprogrammet "Mimmi och Mojje" Den karln snackar ju göteborska så man blir tokig, glatt och käckt - eee duu gooo i huvvet eller?????

...kanske ska slänga ut TV:n ett tag...

Hadde en förnimmelse om att jag nästan glömt bort någonting redan igårkväll, men jag kom på det, jag skulle ju vara värd på Friskis&Svettis träningen idag. Men ingen fara på taket, även om barnen har skaffat sig den goda vanan att inte vakna förrens vid strax efter sju eller ibland senare, så var det ju ingen brådska.

Vi käkade frukost på altanen idag, skönt när det är hyfsat varm så man kan sitta där, så somrigt liksom.

På festplatsen var det tomt på folk, jag och familjen kom dit och roddade med det vi kunde tills övriga i gänget kom dit. Det var skapligt med folk på passet och jag tog i för kung och fosterland. För säkerhets skull tog jag en löprunda hem efter passet. Så där ja!

Väl hemma var det egentligen inte mycket kvar än att försöka få luft, dricka vatten och äta lite mat, sedan var det dags för det stora makeovern, vi skulle på pippimaskerad hos vänner i Almo. Det var sedan länge bestämt att min äldsta flicka skulle vara Annika i fin klänning med rosett i håret, då passade det ju bra att jag var Annikas mamma, nu vet jag då rakt inte vad den kvinnan heter, tråkigt, men jag fick slänga mig med titeln - hen jag är Annikas mamma.

Jag snofsade till mig rejält med tjusig klänning och skor som matchade halsbandet och hela kittet. Maken blev pirat, lätt fixat! Lillasyster då? Hon har pendlat mellan att vara Tommy och apa men blev sjörövarpippi.

Kalaset var riktigt bra! (får lite prestationsångest) Sockerdricksträd, paket-träd (å vi som inte ens har något träd) ( eller jo, ett pyttelitet äppelträd ) Det var ett kafferepskalasbord som hette duga med flera sorters kakor och tårtor saft och kaffe. Det lilla treåriga födelsedagsbarnet= pippi herself, satt i godan ro under sitt sockerdricksträd och lät sig uppvaktas och runt omkring sprang flera sjörövare, pruseluskor, hästar och apor.

Roligt kalas!

Huvudet var inte som det skulle, jag avböjde ett drinkparty med utgång i Rättvik men kände ändå att jag vill göra nått kul en lördagkväll. Lite buttert sa ja - vi kan väl ändå ta båten och äta på restaurang. Sagt och gjort vi drog i väg i den ljumma sommarkvällen till Orsanbadet och till vår stora glädje, kvällen till ära så var det grillbuffé, kunde faktiskt inte bli så mycket bättre. Ungarna stupade i säng och jag och maken myste framför en film.